måndag 5 november 2007

Hur kan man tappa orken att andas?

Vill börja med att utfärda en varning: flummig och osammanhängande blogg följer nedan!

Som svar på frågan jag ställde i rubriken vill jag säga; det är väl inte alls svårt - eller?!

Jag vet inte vem jag är eller vad jag vill, eller jo jag vet vad jag vill till viss del men absolut inte vem jag är...
Just nu känner jag ingen livsglädje överhuvudtaget, känner ingen mening med någonting - man ska ju ändå dö så varför bry sig?!

Idag kom studentfotot på hela klassen i brevlådan. Tänk om bara någon dag är det hela 5 månader sen vi tog studenten, och vad har hänt i mitt liv sedan dess - inte ett piss, eller jo klart att det har hänt saker men inget jag vill minnas...
5 månader av mitt liv har bara runnit iväg från mig och jag står fortfarande och stampar på samma ställe. Som jag känner nu kunde jag lika gärna fortsatt i Svalöv i de månaderna, det hade kännts mer meningsfullt.

Ångets, ångets och åter ångets!

Jag är påväg ner djupt i avgrunden igen, där jag har legat och nosat hela sommaren/hösten. Jag vill UPP, så snälla hjälp mig någon - eller är jag ohjälplig, ett hopplöst fall?

Något som är extra jobbigt är att ingen mer än jag vet hur dåligt jag egentligen mår, lilla Bina är så j*vla bra på att hålla masken och visar ingenting utåt, fast inuti svider det!

Jag vill inte verka gnällig och vara till besvär, men jag undrar ändå varför det bara är andra som kan/får vara ledsna, deprimerade, orkeslösa - kalla det vad du vill - varför kan ingen ens försöka förstå mig?

Jag är en trasig själ som i tysthet skriker efter hjälp - men ingen hör mig...

Gud, varför kan jag aldrig hålla tårarna tillbaka - j*vla bölunge!!!

Kommer någon ens sakna mig om jag försvinner???
Jag tror ärligt talat inte det, det är inte som jag bara säger utan jag tror faktiskt inte att någon skulle sakna mig, jag själv skulle inte sakna mig...

Vilken j*vla gnällspik jag är, sitta här och "tycka synd om mig själv" när det finns de som har det mycket värre än vad jag har det!



Nej nu räcker det, jag orkar inte med mig själv längre så hur f*n ska någon annan göra det?!

Inga kommentarer: