Så har ännu en jul kommit och gått...

...ja likadant varje år, man hinner knappt blinka förrän det är över.
Alla förberedelser, förväntningar och förhoppningar är över på ett kick...men men det kommer
"alltid" en jul till (för de som lyckas/orkar hänga med ett år till).

Julen 2007 var väl helt okej, jag jobbade på morgonen och julklapparna var nog de bästa någonsin.
För de som vill veta följer julklappslistan(de som jag kommer ihåg i huvudet) här nedan:
Britney parfym (midnight fantasy)
Lancome mascara
BON JOVI almanacka ;)
Ridskor
Månads/skyddsängel
Presentkort på JC
Biljetter till Göteborg Horse Show & Johan Glans
Pyjamas
Pengar
Godis
Ljus
Melodifestivalen spelet
Å ngt mer som jag inte kommer på just nu...

Ja nu är snart ännu ett år till ända, och vilket år sen.....
Men hade tänkt försöka "sammanfatta" det gångna året på nyårsafton å inte idag...

Jepp hepp, imorgon ska man åka å titta på en häst (!) men tyvärr inte till mig...

Ha det bra gott folk!

Det känns som om solens strålar lyser på mig igen...

...och säger att de funnit mig på nytt!

Nu ser allt en aning ljusare ut - jag har fått jobb!

Hur kan man tappa orken att andas?

Vill börja med att utfärda en varning: flummig och osammanhängande blogg följer nedan!

Som svar på frågan jag ställde i rubriken vill jag säga; det är väl inte alls svårt - eller?!

Jag vet inte vem jag är eller vad jag vill, eller jo jag vet vad jag vill till viss del men absolut inte vem jag är...
Just nu känner jag ingen livsglädje överhuvudtaget, känner ingen mening med någonting - man ska ju ändå dö så varför bry sig?!

Idag kom studentfotot på hela klassen i brevlådan. Tänk om bara någon dag är det hela 5 månader sen vi tog studenten, och vad har hänt i mitt liv sedan dess - inte ett piss, eller jo klart att det har hänt saker men inget jag vill minnas...
5 månader av mitt liv har bara runnit iväg från mig och jag står fortfarande och stampar på samma ställe. Som jag känner nu kunde jag lika gärna fortsatt i Svalöv i de månaderna, det hade kännts mer meningsfullt.

Ångets, ångets och åter ångets!

Jag är påväg ner djupt i avgrunden igen, där jag har legat och nosat hela sommaren/hösten. Jag vill UPP, så snälla hjälp mig någon - eller är jag ohjälplig, ett hopplöst fall?

Något som är extra jobbigt är att ingen mer än jag vet hur dåligt jag egentligen mår, lilla Bina är så j*vla bra på att hålla masken och visar ingenting utåt, fast inuti svider det!

Jag vill inte verka gnällig och vara till besvär, men jag undrar ändå varför det bara är andra som kan/får vara ledsna, deprimerade, orkeslösa - kalla det vad du vill - varför kan ingen ens försöka förstå mig?

Jag är en trasig själ som i tysthet skriker efter hjälp - men ingen hör mig...

Gud, varför kan jag aldrig hålla tårarna tillbaka - j*vla bölunge!!!

Kommer någon ens sakna mig om jag försvinner???
Jag tror ärligt talat inte det, det är inte som jag bara säger utan jag tror faktiskt inte att någon skulle sakna mig, jag själv skulle inte sakna mig...

Vilken j*vla gnällspik jag är, sitta här och "tycka synd om mig själv" när det finns de som har det mycket värre än vad jag har det!



Nej nu räcker det, jag orkar inte med mig själv längre så hur f*n ska någon annan göra det?!

Ridning = blod, svett och tårar

Ja lite så är det faktiskt för mig, förhoppningsvis inte så mkt blod, men det andra iallafall.
Red min första ridlektion på 5 -6 år idag, för en superbra instruktör!
Var jättenervös innan, men allt som allt é jag faktiskt ganska nöjd om jag
é realistisk och ser till vad jag kan.

Imorgon é det fredag, själv i stallet, men som tur é kommer det inga barn.

Jaja, ska la gå å äta ngt snart...

HejSvej från en ganska happy "nybörjare"

Varför GeKås i Ullared?

Ja, varför utsätter man sig för denna trängsel och hysteri bara för att handla "lite"?
Svar: Vet inte, vi människor är bara bra dumma helt enkelt!

Så har man kommit halvväg in på sin tredje praktikvecka av sex, tiden går så fort...
Har dock varit väldigt dålig på att söka jobb under den här tiden, har inte känt mig
speciellt motiverad helt enklet.

Ikväll är mitt favvoprogram på tv, Grey´s Anatomy - som jag inte skulle missa så om jag låg in
för döden!


Life goes on - eller?!

Det knallar på...

Inledde min andra "praktikvecka" på frigga idag, 4 ½ kvar sen får man se vad
som händer och sker.

Idag skriver jag mest för att jag känner att jag blivit dålig på att skriva i min blogg,
men d e ju klart, det händer ju inte speciellt mycket i mitt liv.........

Jaja, imorgon é en annan dag.

Varför?

Det är en fråga man kan ställa till mycket, men just nu ställer jag den såhär; varför läser jag alla andras bloggar jämt och ständigt? Varför bryr jag mig om vad som händer i deras liv? Är det möjligen för att mitt eget liv är käpp rätt åt h*lv*t*? Svar: JA!

Börjar iaf min "praktik" på måndag, skööönt! Älskar verkligen att vara på Frigga - alla är så trevliga och omhändertagande där (nja nästan iaf).

Suttit och knåpat ihop ett CV, känner mig rätt nöjd faktiskt, har ju dock inte så mycket att skriva under "arbetslivserfarenheter"...
Imorgon ska jag knåpa ihop ett personligt brev och en meritförteckning. Meritförteckningen blir inga problem - för det har jag inga, alltså blir det ett blankt papper, men det personliga brevet är ju j*vligare. Där ska man skriva varför just jag passar så bra till jobbet, varför jag vill ha det och bara skriva positiva saker om sig själv - yeah right!




Lääängtar bort, men vart?